* Jonisk bindning: I NaCl förlorar natrium en elektron för att bli en positivt laddad natriumjon (Na⁺), medan klor får en elektron för att bli en negativt laddad kloridjon (Cl⁻). Denna överföring av elektroner bildar en jonbindning.
* Effektiv kärnladdning: När natrium förlorar sin yttersta elektron har det nu färre elektroner och samma antal protoner (positiva laddningar i kärnan). Detta innebär att de återstående elektronerna dras in starkare av kärnan, vilket resulterar i en mindre jonradie .
* Elektronskärmning: Klor, å andra sidan, får en elektron. Detta ökade antal elektroner ökar elektron-elektronavstötningen, vilket gör elektronmolnet större. Dessutom går den extra elektronen till en högre energinivå, vilket ytterligare ökar storleken.
Sammanfattningsvis: Förlusten av en elektron i natrium leder till en *starkare* attraktion mellan de återstående elektronerna och kärnan, vilket resulterar i en mindre jonradie. Förstärkningen av en elektron i klor leder till en *svagare* attraktion mellan elektronerna och kärnan, vilket resulterar i en större jonradie.