• Hem
  • Kemi
  • Astronomi
  • Energi
  • Natur
  • Biologi
  • Fysik
  • Elektronik
  • Vilken avfallsmolekyl bildas i den slutliga elektronacceptorn?
    Avfallsmolekylen som bildas i den slutliga elektronacceptorn beror på den specifika metaboliska processen du hänvisar till. Här är en uppdelning av de vanligaste scenarierna:

    1. Cellulär andning (aerob)

    * Final Electron Acceptor: Syre (O2)

    * Avfallsmolekyl: Vatten (H2O)

    Vid aerob andning använder elektrontransportkedjan syre som den slutliga elektronacceptorn. När elektroner rör sig ner i kedjan pumpas protoner över mitokondriella membranet, vilket skapar en lutning som används för att generera ATP. Det sista steget innebär att syre accepterar elektroner och kombineras med protoner för att bilda vatten.

    2. Cellulär andning (anaerob)

    * Final Electron Acceptor: Olika oorganiska molekyler (t.ex. nitrat, sulfat, etc.)

    * Avfallsmolekyl: Beror på den slutliga elektronacceptorn.

    I anaerob andning använder organismer alternativa elektronacceptorer, som nitrat eller sulfat, istället för syre. Den specifika producerade avfallsmolekylen varierar beroende på elektronacceptorn. Till exempel:

    * nitrat: Kvävgas (N2) eller kväveoxid (N2O)

    * sulfat: Vätesulfid (H2S)

    3. Jäsning

    * Final Electron Acceptor: En organisk molekyl (t.ex. pyruvate)

    * Avfallsmolekyl: Varierar beroende på typen av jäsning.

    Fermentering är en anaerob process där organiska molekyler används som slutliga elektronacceptorer. Den specifika avfallsmolekylen som produceras beror på typen av jäsning. Vanliga exempel inkluderar:

    * mjölksyrafermentering: Mjölksyra

    * alkoholhaltig jäsning: Etanol och koldioxid

    Sammanfattningsvis:

    Avfallsmolekylen som produceras i den slutliga elektronacceptorn varierar beroende på den metaboliska vägen och den specifika slutliga elektronacceptorn som används. Medan vatten är den vanligaste avfallsprodukten i aerob andning produceras andra molekyler som kvävgas, vätesulfid, mjölksyra och etanol i andra processer.

    © Vetenskap & Upptäckter https://sv.scienceaq.com